så jävla förvirrad

Det känns så fel, samtidigt som det inte känns något alls.
Det finns ingen jag kan luta mig emot för det är ingen som förstår inte ens jag.

Det som stör mig mest är att jag saknar något jag aldrig haft.
Samtidigt som jag säger att ja inte ens vill ha det.

Hur ska någon annan veta när jag inte vet själv.
Å varför vet ja inte själv, hur ska ja då veta vad ja ska göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0